Jünger, Heidegger, Stiegler: Nihilism och Teknik II.

januari 19, 2007 at 2:06 e m (Filosofi, Jünger, Teknik)

II. Vad orsakar nihilismen, eller var finns orsaken till dess specifika egenskaper?

Med Heideggerden för Jünger så tydliga “funktionalismen” som ledtråd ska vi nu försöka se varifrån densamma emanerar. Det vi hittills har sett är att i den mån som värdena tynar bort så tilltar betoningen av funktionens vikt hos såväl människor som ting för att slutligen helt uppfylla dem. Man kanske skulle kunna säga att det slutligen rör sig om en “funktionens hegemoni”. Vad, mer precist, är det då som föranleder att utvecklingen tar just denna väg? Vore det otänkbart med en helt annan utveckling och hur skulle den i sådana fall se ut?

Det kanske här är aktuellt att återigen uppställa en dikotomi men denna gång en där vi på den ena sidan har just funktionen i egenskap av värde-lös, alltså som en motsats till värde i den bemärkelse som begreppet har fått i Jüngers text, och på den andra sidan ser vi självklart värdet. Detta verkar inte helt orimligt då vi sett att varhelst de högsta värdena sönderfaller så inträder funktionen i dess ställe; nihilismen ställer således sina subjekt i en funktionens dager eller m.a.o. i ljuset av nihilismen blir såväl människa som ting till ren funktion.

En sådan uppställning med funktion på den ena sidan och värde på den andra verkar påskina att vi här skulle ha att göra med människan som ett slags vehikel vilken kan tömmas och fyllas med innehåll i termer av värden, och att den i tömt läge uppfylls helt av en ren funktionsmässighet. Men människan kan väl äga funktioner även i ett icke-nihilistiskt tillstånd, med den skillnaden att hennes funktion eller hennes handlingar då i viss mån bestäms av olika värden; dessa värden skulle i sådana fall ligga till grund för hennes presumtiva motvilja mot att bli nyttjad av vem som helst i vilka syften som helst. Funktionen skulle då tjäna ett visst syfte och alltså vara sekundär detta syfte – emedan det omvända kan sägas gälla i ett nihilistiskt tillstånd.

Om det är på detta vis så pekar det mot att det finns något “utanför” nihilismens subjekt som bestämmer det och som så att säga “instrumentaliserar” det. Funktionen finns således alltid närvarande oavsett huruvida det är ett nihilistiskt tillstånd som är rådande eller ej, men i och med en tilltagande nihilistisk aktivitet så tilltar graden av “instrumentalisering”. Med ett begrepp som instrumentalisering fångar vi den emfas på funktionen som syftar till att sedan inlemma sitt subjekt i något slags övergripande skeende eller metaprocess och därmed opererar på en nivå som ligger ovanför (om än ändå i viss mening också i) det enskilda subjektet – instrumentalisering såsom emfas, men framförallt nyttjande, av subjektets funktionalitet.

Men, om nihilismen nu framträder som framförallt förstärkande av denna funktionalistiska/instrumentalistiska tendens så tyder kanske detta på att nihilismen inte nått sin fullbordan? Instrumentet tjänar ju någots syfte, det används till något, för att uppnå något förutsatt. Vi har ovan sett hur Jünger menar, på tal om ondskan och nihilismen, att när den framträder som instrument så gör den det såsom varandes någons instrument, denna någon vill således uppnå något och tar därför nihilismen i “besittning”, griper tag i den nihilistiska tendensen och instrumentaliserar den. Jünger inflikar här att en likgiltighet vore mer passande för nihilismens sak. Hursomhelst verkar det inte vara så att det vad beträffar den ovan uppställda dikotomin, existerar några “rena” former; snarare är det ett spel och en växling mellan dessa, ett spel som ständigt pågår även om utvecklingen nu verkar väga över åt ett visst håll.

Vi har dock ännu inte blottlagt någon “orsak” till nihilismen eller till dess karaktär av funktionalitet, utan vi har än så länge dröjt kvar bland de tecken eller effekter som rörelsen mot nollpunkten ger upphov till. För att söka svaret på frågan om orsaken till nihilismens specifika karaktär eller art kan vi kanske finna en ledtråd om vi söker reda på inom vilket område eller i relation till vilket fenomen den här ovan antydda funktionalismen eller instrumentaliseringen framträder som tydligast? Vilket detta område är har redan antytts ovan.

Kommentera